<p>Under min pilgrimsresa till det Heliga landet f&ouml;r att g&aring; i<br />Herrens fotsp&aring;r f&auml;rdades jag &ouml;ver Galileiska sj&ouml;ns bl&aring;a vatten.<br />Det k&auml;ndes som om jag f&auml;rdades tillbaka 2000 &aring;r till v&aring;r Herres<br />tid. Det gick inte att g&aring; f&ouml;rbi en enda liten sten eller st&aring; p&aring;<br />gr&auml;set utan att k&auml;nna f&ouml;rundrad &ouml;ver dess betydelse. N&auml;rhelst<br />jag st&auml;ngde mina &ouml;gon n&aring;gra sekunder k&auml;ndes det som om<br />jag tydligt kunde h&ouml;ra Herrens r&ouml;st. Och medan jag s&aring;g hur<br />dammet virvlade upp fr&aring;n de andra pilgrimernas f&ouml;tter p&aring; deras<br />vandring i Herrens fotsp&aring;r sammanfl&auml;tades det f&ouml;rg&aring;ngna och<br />nutiden i en enda v&auml;v och det k&auml;ndes som om jag stod just p&aring;<br />den plats d&auml;r Herren hade utf&ouml;rt sin tj&auml;nst. Kanske det blev s&aring;<br />p&aring; grund av min uppriktiga l&auml;ngtan att f&ouml;lja Honom i Hans<br />fotsp&aring;r.</p><p>...</p>