Människans inneboende rörelse mot själslig frihet är temat i diktsviten Mot en annan årstidsdyning. Dikterna rör sig genom en årscykel där hösten inleder som symbol för själens mörka natt. Den uttrycker inre konflikter i människan hur vår omedvetenhet har lett oss till den kris i världen som var och en oundvikligen måste möta men också övergången till att se tillvaron med öppnare ögon. Vintern blir ett slags död samtidigt fylld av insikter som övergår i pånyttfödelse till våren. Slutligen tar sommaren vid.