Två bullor mot Martin Luther: Exsurge Domine och Decet Romanum Pontificem

Att Martin Luther inledde en ny epok i Västerlandets likaväl som kristendomens historia den 31 oktober 1517 då han enligt Melanchthon på kyrkporten till slottskyrkan i Wittenberg uppspikade sina 95 teser mot avlaten är något som mer eller mindre kommit att ingå i det allmänna medvetandet. Att han härigenom skapade en skickelsediger splittring i kristenheten och blev fader till en utveckling som utmynnat i den sekularism relativism subjektivism och nihilism som idag håller vår kultur i ett järngrepp är det kanske inte lika många som tänker på. Hade Luther kunnat hejdas och denna utveckling ha kvävts i sin linda? En som försökte och också kanske skulle ha kunnat lyckas i detta värv om inte döden så snart bortryckt honom var påven Leo X som i sina två bullor mot Luther varningsbullan Exsurge Domine (1520) och bannbullan Decet Romanum Pontificem (1521) vilka här för första gången översatts till svenska språket bl.a. identifierar 41 fel i Luthers läror och så här kärnfullt klargör varför dessa fel står i strid mot Kristi och Kyrkans eviga lära och visdom: Ty ur dessa samma fel...följer uppenbart att samma Kyrka som styrs av den Helige Ande felar eller alltid har felat. I ett förord av översättaren Erik Persson diskuteras kortfattat bakgrunden till de bägge bullorna och den lutherska heresien liksom konsekvenserna av denna. I ett appendix återges den tridentinska trosbekännelsen vari skiljelinjerna mellan katolsk lära och luthersk heresi tydligt klargörs. Detta är den andra korrigerade och förbättrade upplagan av denna skrift.